Lisa Hilland visar sina känslor

Några inspirerade steg bakåt, följda av stora utvecklande hopp framåt. Det är så hon jobbar, designern Lisa Hilland – alltid inriktad på att utmana och forma det material hon arbetar med till en så vacker produkt som möjligt.

– För mig handlar allt det här om kommunikation. Att förmedla känslor via ett objekt. Det är det som är design för mig.

Efter studier på Central Saint Martins College of Art and Design stannade Lisa kvar i London och fick jobb som designer på företaget Factory Design. Arbetet bestod bland annat av att rita skisser till flygplansinredningar, göra förpackningar till Montblanc och designa högtalare och förstärkare.

– Det var ett väldigt brett och tekniskt arbete och jag fick verkligen lära mig själva hantverket i det här yrket. Åren i London var fantastiskt roliga och på skolan jobbade vi mycket med processfokuserad design. Det betyder att själva processen är viktigare än resultatet, mycket skissande, bygga modeller och göra research – något jag känner mig väldigt hemma i. Vi studenter kom från så många olika kulturer och länder, vilket gjorde att våra diskussioner inte fastnade i formuleringar kring god smak eller stil, utan det var mer, ”Vad vill vi kommunicera? Vad är innehållet?”

Efter tio år i London var det dags att göra något nytt. Lisa och hennes man Thomas, som då jobbade som art director, sa upp sig från sina jobb och flyttade till Sverige för att starta egna verksamheter.
– Jag hade länge haft en tanke om en egen möbelkollektion, så när vi var tillbaka i Malmö började jag skissa och fundera på hur den skulle se ut.

Ett hundra år gammalt furubord, vackert sprucket med glänsande sidenaktig patina blev en viktig pusselbit i Lisas kommande möbel- och designutveckling.

2

– Min farfars far var byggmästare och hade ett snickeri i Tollarp i Skåne. Jag fick ärva ett bord som han har gjort och det är så fantastiskt vackert nu när det är mer än hundra år gammalt. I min släkt finns det så många kreativa kvinnor – min mormor var väldigt konstnärlig och min farmor höll på med mycket vävning. Jag började titta på alla mina gamla dukar och textilier, all kärlek och omtanke det finns invävt där. Kan jag lyfta fram de kvaliteterna och den hantverksmässiga omtanken till något som är samtida? Jobba med referenser bakåt, men ändå vara här och nu. Det var den utgångspunkten jag gav mig själv att jobba efter.

Med dottern Elsa i en sele på ryggen började skisserna på de nya produkterna ta sin form. Resultatet av arbetet blev en medverkan på Milanos möbelmässa 2010, vilket i sin tur ledde till samarbeten med Gärsnäs, producent av My Granddaughter’s Cabinet, och Svenskt Tenn – som tog sig an skinnpuffen PomPom Pouf och spegeln Gloria.
– Mitt skåp och alla mina första möbler var en koppling bakåt till de självständiga kvinnorna i min familj. De som har inspirerat mig, och fortfarande gör det än idag.

Kan du känna att du själv är en av de kvinnorna?
– Ja, jag är faktiskt väldigt stolt över just det. Det är precis den känslan som jag vill ge vidare till mina döttrar. Jag är kanske inte en perfekt mamma ur alla aspekter, inte så speciellt bra på alla sorters hushållsarbete, men jag ger dem all kärlek i världen, ritar, pysslar och läser. Visst känns det som att det fortfarande är lite tabu för oss kvinnor att säga att vi älskar vårt arbete? Jag kan inte leva utan mitt jobb, jag upplever det mesta just genom mitt arbete och de tankar som uppstår kring vad jag håller på med. Det vill jag att mina döttrar ska veta och se.

Du verkar ha en relativt avslappnad inställning till din kreativitet?
– På många sätt är det nog så. Den är inte sprungen ur någon ångest och jag mår inte dåligt av tunga prestationskrav. Jag älskar att designa och känner inte att jag behöver vara disciplinerad för att kunna sätta mig ner och jobba, utan det är mer designen som tar tag i mig. En aspekt av mitt skapande är att jag känner att jag aldrig blir färdig. När jag tittar på mina produkter som har kommit i produktion, ser jag mest bara hur de kan förvandlas, pushas framåt och bli bättre. Det är en process som pågår och aldrig tar slut.

Tänker du att du ska vara designer hela livet?
– För alltid. Om jag får och inget oplanerat händer. Min verksamhet växer och jag kan bidra med att ge andra arbete – två duktiga assistenter börjar hos mig nu efter jul. Självklart vacklar jag, men det har inte med tanken kring vad jag kan eller inte att göra. I arbetsprocessen ingår det att ifrågasätta allt titt som tätt. För inte så länge sedan stod jag inne på Svenskt Tenn, tittade på min skinnpuff och tänkte, ”Är den verkligen tillräckligt bra nu?” Den rösten hör jag hela tiden. Och kan kontra med, ”Nej, vi tar den tanken imorgon istället”, säger Lisa, och berättar att förutom att vända och vrida på själva slutresultatet är det där med att lära sig nytt och mer även en viktig drivkraft och inspirationskälla.

head-hillard

– Jag har den stora förmånen att få träffa nya människor som är så duktiga på det de gör. Allt från hantverkare på fabriksgolvet till producenter med stort kvalitetstänkt och materialkunskap. Jag insuper, frågar och lär mig så mycket vid varje nytt samarbete som jag får vara med om.

Trots, eller snarare tack vare, den stora kärleken till design, har tankar kring att ge tillbaka – att förmedla inspiration och kreativitet vidare till andra – uppstått.
– Att jobba med design kan handla mycket om prylar och även om jag kommunicerar känslomässigt är det genom ett objekt. Jag kan känna att jag söker efter något mer. Det kan vara ett sätt att mötas, jag vet inte riktigt än, men det finns något mer som kommer utvecklas i framtiden, säger Lisa, som tänker att det allra bästa, yrkesmässigt, nog ändå ligger framför henne.

– Allt vi gör påverkas av var vi befinner oss. Det är därför det är så spännande att åldras, vissa frågeställningar blir du aldrig klar med. De fortsätter och förändras genom olika skeenden i livet. Du samlar på dig något nytt, fyller på, uttrycker dig och går vidare. Många kreatörer gör sina allra bästa saker när de har blivit äldre. Jag ser fram emot att få fortsätta – ju mer livserfarenhet desto bättre. Och har man ett rikt inre liv, blir allt det där andra inte lika viktigt. Det är en tröst. Kroppen åldras, men själen är likadan. Det kan snarare vara rikare inuti, när det har lugnat ner sig utanpå.




http://magasinetrumdesign.se

Reportage

  • 29_9470 Ferm Livings demokratiska design

    I en gammal chokladfabrik i ett industriområde i utkanten av Köpenhamn ligger Ferm Livings studio. Med sitt heltäckande koncept och känsla för de viktigaste trenderna har Ferm Livings inredning letat sig in i många hem, långt utanför Danmarks gränser.Foto Martin Persson Mjuk sammet, smutsiga pasteller och mässings- detaljer. Trenden med art-déco-inspirerad inredning i förföriska miljöer […]

  • annringstrand_portrait_col_2 Ann Ringstrand

    Hope-grundaren Ann Ringstrand har lämnat modebranschen. Med nytt varumärke som bär hennes namn gör hon allt från dofter till smycken, kläder och tekoppar. Vi blev nyfikna på Ann och ställde några frågor om vad hon läser, tittar på och gillar mest just nu. Vad lyssnar du på? – Jag lyssnar på podden Skäringer & Mannheimer. Vilken […]

  • juveler-headmall-2 Gnistrande former

    Att arbeta med diamanter och ädla stenar är vardag för Danielle Larsson som designar exklusiva smycken för alla tillfällen. De gnistrande smyckena från Rare Jewelry tillverkas för hand i ateljén i Stockholm. De bär namn efter mytologins gudinnor och har en form som kännetecknas av unika detaljer.

  • Head_Melange Det bästa av två världar

    Formgivaren Nina Jobs har skapat nya mönster tillsammans med minoritetsbefolkningen i en by i Thailand. Mönstren har vävts på deras traditionella sätt, utifrån ett unikt hantverkskunnande. Projektet Mélange sammanflätar ett rikt kulturarv med modern design.