Närmast takåsarna

Vindsvåningar är ofta krångliga. I en del döljs takstolar och vinklar med besynnerliga konstruktioner. Andra är virrvarr av språng och opraktiska trappor. Det saknas ofta väggutrymmen och man sitter hukad under taket medan man prisar glimten av Stockholms skyline, knappt synlig genom ett lortigt takfönster. Det enda raka är att acceptera att vindar är vindar, ett skönt tomrum med lutande tak. Det finaste med dem är Karlsson på taket-känslan av ett eget bo under himlen.

Murstocken ger plats åt blommor och ljuslyktor.
I bakgrunden skymtar Rafael Sadys egendesignade lampa och
runt bordet står de klassiska stolarna av Eames.

Arkitekten Magnus Runesson och dansaren Rafael Sady letade länge efter bostad.
– Vi hade tittat på närmare åttio lägenheter innan vi hittade den här. Vi var båda helt tysta när vi kom ut från visningen, tittade bara på varandra och bestämde oss, säger Magnus.
Våningen präglas av en fridfull kyrkrumskänsla och är pepprad med möbelklassiker, konst, hemmabyggen och reseminnen. Det stora jobbet var att riva ut innertak och väggar från tidigt 1980–tal. De förra ägarna hade på alla sätt försökt att få lägenheten så normal som möjligt.


– Det fanns ingen karaktär, men vi lyfte fram rymd och vindskänsla. En viktig förändring var att fönsterbröstningarna sänktes så att rummen fick utsikt. I vindsvåningar känns det ofta som man sitter i en brunn.
Magnus och Rafael ritar och producerar gärna möbler själva. Rafael skapar nytt av gammalt eller ger sig på möblerna handgripligen. En soffa sågades itu till en fåtölj. Fula lampor blev snygga. Ett brunbetsat bord som skulle slängas fick nytt liv med kapade ben, glasskivor och grön färg.
Lägenhetens hjärta är den öppna spisen, ritad av Magnus, en fin hybrid av gammal murstock och strama linjer.
– Det stod en vanlig kakelugn här, men när vi höjde taket kändes den felplacerad, säger Magnus, som drivit eget arkitektkontor sedan 1998.
Han utbildade sig på KTH, men gjorde avbrott för konststudier på Konstfacks målerilinje.
– Jag tog sex sabbatsår då jag bara höll på med konst. Där satte jag mina egna ramar. Nu har jag gjort den resan och det har jag glädje av varje dag när jag jobbar med arkitektur.
Han har två hemtrakter: Söder på Stockholm och sina rötters Småland där han under åren har drivit jordbruk tillsammans med föräldrar och syskonbarn. Det olönsamma bonderiet utvecklades så småningom till en representationsgård för företag.
– Vi hade mjölkkor fram till 1999. Nu håller våra betesdjur landskapet öppet.
Magnus berättar hur arkitektutbildningen förändrade hans sätt att uppleva natur.
– På KTH får man på sig glasögon som man aldrig kan ta av sig sen. När jag nu gallrar i skogen och sköter djur ser jag på naturens rum på ett sätt som jag inte gjorde som bonde. Min pappa tittar bara på träden, jag tittar på rummen mellan träden.


Under sex vintrar bodde Magnus i London och ritade om lägenheter i strikt och minimal citystil. Under 00–talet har han ritat hus i Småland och Stockholm, bland annat en minimalistisk våning på Narvavägen och spännande villor i Nacka. Sedan första januari är han dessutom stadsarkitekt i Gislaved och Gnosjö.

I hallen har ett stengolv lagts för att minska underhållet när man kliver in
med grus under skorna. Magnus Runesson har formgivit den nya öppna spisen.

– Det är världens roligaste jobb. Jag har redan blivit inbjuden till femte Rotary-mötet, skrattar Magnus, som har en långsiktig plan på att försöka få kommunen att bygga ihop sina orter med småindustrier, bostäder, handel och kanske dra en spårväg mellan. Det kan ta fem decennier att realisera, men långa tidsspann är han inte rädd för.
– Jag har min bondeuppväxt. När jag sätter granplantor har jag ett åttioårsperspektiv. Sambon Rafael Sady är uppvuxen i Israel, dansade i Genève i åtta år och mötte där Cullbergbalettens Mats Ek, som tog med sig Rafael till Stockholm för att dansa med  baletten. Han pensionerades vid 42 års ålder 2006 och började då  arbeta ihop med Äntligen hemma–inredaren Jimmy Schönning med jobb för Expressen och Åhléns hemsida. Samtidigt dansar Rafael som frilans på Operan och var nyligen instruktör på en Cullberguppsättning på Kuba. Dans, arkitektur, bonderi och konst; livet kan vara rymligt som en vind.

Foto Sofi Sykfont Text Anna Ring




Hemma hos

  • MoskvaHead Italienska drag i Moskva

    Hållbara material, omsorgsfullt hantverk och skräddarsydda lösningar. Det är några av elementen som utgör den exklusiva takvåningen i centrala Moskva. Italiensk design sätter sin prägel på den sofistikerade bostaden med svindlande utsikt.

  • 14-head Med öga för detaljer

    En personlig inredning med gedigna material och mer plats för umgänge. Det var några av önskemålen när Sanna och Michel anlitade arkitekten Andreas Farkas för att göra om deras nya våning på Södermalm i Stockholm.

  • HemLondon_head En fullkomlig förvandling

    I den lilla lägenheten i London är inte mycket kvar av ursprungsritningen. Efter en fullständig omvandling, där arkitekterna helt bytte plats på de olika rummen, är nu våningen en pärla med superfunktionella utrymmen och en modern atmosfär.

  • Vipp15 En väldesignad fristad

    På promenadavstånd från den pittoreska kusten i den lilla staden Plévenon i Frankrike, finns en tillflyktsort från Paris hektiska storstadsbrus. Det är ett klassiskt hus i regionen, som fått ett samtida lyft med en nybyggd glasdel. Som resultat fick naturen en central del i hemmet, sida vid sida med den moderna inredningen.